jag & wifey
vi spenderade fredagskvällen, med vår skoltur, lite av ett wifeysignum.
via hamnedaskolan, ut mot södra ljungas, in till astrads å avslutade på sunnerboskolan.
[det slog mig nu att vi glömde kånnaskolan, där allt började! ve och skam.]
å sen i kl tio i lördags förmiddag lyfte wifeys plan mot london. å hon är numer en londoner.
hur länge hon stannar beror på. man får helt enkelt se. kanske veckor. kanske månader.
rentav år.. trivs man så trivs man. gör man inte det får man känna efter att man gett det
en ärlig chans.. sen är det bara att draa, om det är det man känner för..
hon ringde mig sent igår kväll iaf. hunnit skaffa engelskt nummer, oyster-card,
besöka camden och strosa på brick lanes marknader. även åka på guidning å se
big ben, trafalgar square, piccadilly cirkus, the london eye å sånt. plus fika nere vid themsen.
på ungefär tjugofyra timmar. för mej tog det ungefär tjugofyra veckor. minst. hah.
idag ska hon ha varit ute å sökt jobb. å pepparpeppar på att det har gått bra.
önskar ungefär jävelhårt att jag med fick vara där med henne. älska wifey. å älska london.
förstår ni coooombon ellör?
men ack. timingen är ungefär obefintlig. har ju dessutom gått å kärat ner mej ordentligt
å ska till å med bli mamborambo här i dagarna så det hade ju inte alls gått vid närmare
eftertanke.. men man får leka med tanken. om ett höstigt wifeylondon. om lukten. disen.
regnet. alla miljoners människor. de mysiga fiken. den stissiga tunnelbanan.
de stora ölen. fina parkerna. marknaderna. shoppingen. å vinägerstripsen, höhö.
sällan har jag nog egentligen älskat livet så.. så som året i london.. jag grämer mig
fortfarande ibland, över att jag åkte hem. men lika fort som jag börjat, lika lätt slutar
jag att gräma mig. [konstigt ord det där förresten - att gräma sig]
livet har inte varit det minsta pjåkigt sen dess heller egentligen. människor jag mött
kunskap jag inhämtat, minnen jag skaffat och misstag jag gjort. alla vårdar jag de
egentligen väldigt ömt, för de är ju de som gjort mig till den jag är idag. å även om
jag spyr galla bland tentor och poänger ibland så gillar jag den väg jag banar framför mig.
blahblahblah. okeii. sorry. nu jiddrade jag iväg deluxe. mest ville jag ju egentligen bara
säga att jag fick en bok av wifey i fredags. nene ormars debutroman udda verklighet.
fantasy som utspelar sig i malmoe. den stad som även en gång varit mitt hem. å wifeys.
[förlåt att jag pratar tusen mycket om wifey idag. men hon är så galet
stor del av mitt huvud mitt hjärta å mitt sinn. så jag kan liksom inte låta
bli att uttrycka min saknad i ord nu när hon än en gång åkt på äventyr].
men vad var ja, ja jo boken.. ungefär apbra.. plöjde första två hundra sidorna hem på tåget
igår å lite innan idag och har bara femtio kvar.. aaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. dessutom
får jag inte läsa mer ikväll om jag inte når de mål jag satt ut att nå innan jag stämplar in
för dagen.. så det så! med andra ord dags kämpa vidare med uppsatsen nu då..
hejdå bloggen!
ps. wifey, du är min idol! stark som få, modig som få. å en jävel med ord <3
via hamnedaskolan, ut mot södra ljungas, in till astrads å avslutade på sunnerboskolan.
[det slog mig nu att vi glömde kånnaskolan, där allt började! ve och skam.]
å sen i kl tio i lördags förmiddag lyfte wifeys plan mot london. å hon är numer en londoner.
hur länge hon stannar beror på. man får helt enkelt se. kanske veckor. kanske månader.
rentav år.. trivs man så trivs man. gör man inte det får man känna efter att man gett det
en ärlig chans.. sen är det bara att draa, om det är det man känner för..
hon ringde mig sent igår kväll iaf. hunnit skaffa engelskt nummer, oyster-card,
besöka camden och strosa på brick lanes marknader. även åka på guidning å se
big ben, trafalgar square, piccadilly cirkus, the london eye å sånt. plus fika nere vid themsen.
på ungefär tjugofyra timmar. för mej tog det ungefär tjugofyra veckor. minst. hah.
idag ska hon ha varit ute å sökt jobb. å pepparpeppar på att det har gått bra.
önskar ungefär jävelhårt att jag med fick vara där med henne. älska wifey. å älska london.
förstår ni coooombon ellör?
men ack. timingen är ungefär obefintlig. har ju dessutom gått å kärat ner mej ordentligt
å ska till å med bli mamborambo här i dagarna så det hade ju inte alls gått vid närmare
eftertanke.. men man får leka med tanken. om ett höstigt wifeylondon. om lukten. disen.
regnet. alla miljoners människor. de mysiga fiken. den stissiga tunnelbanan.
de stora ölen. fina parkerna. marknaderna. shoppingen. å vinägerstripsen, höhö.
sällan har jag nog egentligen älskat livet så.. så som året i london.. jag grämer mig
fortfarande ibland, över att jag åkte hem. men lika fort som jag börjat, lika lätt slutar
jag att gräma mig. [konstigt ord det där förresten - att gräma sig]
livet har inte varit det minsta pjåkigt sen dess heller egentligen. människor jag mött
kunskap jag inhämtat, minnen jag skaffat och misstag jag gjort. alla vårdar jag de
egentligen väldigt ömt, för de är ju de som gjort mig till den jag är idag. å även om
jag spyr galla bland tentor och poänger ibland så gillar jag den väg jag banar framför mig.
blahblahblah. okeii. sorry. nu jiddrade jag iväg deluxe. mest ville jag ju egentligen bara
säga att jag fick en bok av wifey i fredags. nene ormars debutroman udda verklighet.
fantasy som utspelar sig i malmoe. den stad som även en gång varit mitt hem. å wifeys.
[förlåt att jag pratar tusen mycket om wifey idag. men hon är så galet
stor del av mitt huvud mitt hjärta å mitt sinn. så jag kan liksom inte låta
bli att uttrycka min saknad i ord nu när hon än en gång åkt på äventyr].
men vad var ja, ja jo boken.. ungefär apbra.. plöjde första två hundra sidorna hem på tåget
igår å lite innan idag och har bara femtio kvar.. aaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. dessutom
får jag inte läsa mer ikväll om jag inte når de mål jag satt ut att nå innan jag stämplar in
för dagen.. så det så! med andra ord dags kämpa vidare med uppsatsen nu då..
hejdå bloggen!
ps. wifey, du är min idol! stark som få, modig som få. å en jävel med ord <3
Kommentarer
Postat av: wifey
min finaste, jag saknar dig hela tiden ungefar. bara tanken pa ett london delat med dig gor att det gor lite ont i hjartat, for fy faaan vad bra det hade vart. men, sa ar vi pa olika platser i livet och inte bara geografiskt. tur ar da att var vanskap klarar sig genom prick alla avstand. och jag hoppas,och tror att vi kommer finnas narmare geografiskt senare i livet. du ar MIN idol. alskar dig <3 forresten sa fick jag ett jobb idag.men jag sa upp mig efter en timme haha. jobb 6 dagar i veckan, 10 timmar om dagen. lonen? 3.40 i timmen. hell no sa mumtaz sa da sa jag det med....fatt lite positiv respons idag iaf, o imorgon ar det pa att igen. london ar en sjuhelvetes stad.
Trackback
